Inte längre som förr

Jag tänker inte så ofta på hur jag egentligen är. Förr var jag medveten om att jag var kul och sprallig och hade ett stort leende på läpparna större delen av dygnet. Men hur är jag nu? Självklart ler jag lika mycket och är MINST lika lycklig som jag var förr. Men jag är inte lika sprallig längre. Har liksom inte något att vara sprallig åt. Jag känner inte det där behovet av att vara omtyckt av alla längre.

Nu mera måste jag nästan påstå att det är lite löjligt som jag höll på förr i tiden. Visst var jag säkert rolig att umgås med men jag är inte säker på att jag var så sann mot mig själv. För vilken människa är glad och positiv hela tiden? Det skulle vara Z i sånna fall, och han är absolut inte normal -ler-



 

Här får ni ser med egna ögon. Ser han inte lite galen ut! -skrattar-
Z

Men visst skulle det vara skönt att vara lite störd igen. Det var trots allt en härlig känsla.
Att inte alltid bry sig om vad man gör och plocka fram den sjuka humorn.

Att fylla 20

Som jag tidigare nämnt så fyllde jag 20 den 27/11. Jag måste erkänna att jag hade lite för höga förhoppningar på presenterna. Man tänker ju att om man fyller jämnt. så ska man få lite dyrare och finare presenter. Så tänkte i alla fall jag. Men tji fick jag. Det gamla vanliga trillade in i presenthögen:

-En väska
-Biocheckar
-Sängkläder
-Skor (från mig till mig -ler-)
-Böcker
-Receptböcker (underbara recept på tårtor och bakelser)
-Mysdress
...och mycker mer

Och jag klagar absolut inte på presenterna, för de var mer än behövliga och väskan var verkligen snygg. Men jag ville ha en bärbar dator och ett Playstation 2. Hur i hela världen kunde jag få för mig att jag skulle få det? Jag är nog lite knäpp i huvudet. Det är ju dessutom jul snart.

Den finaste presenten får jag nog av min sambo. Han har anordnat så att jag, han och ett flertal kompisar ska åka till Umeå och spela laserdoom (eller hur det nu stavas). Något som jag aldrig gjort, men alltid velat göra. Han har dessutom anordnat lite rajtan tajtan till kvällen efter vi varit i Umeå. Jag är övertygad om att det kommer bli skitkul. Synd bara att inte mina kompisar Ludde och Z kan komma. Dom är alltid så roliga. Hyperspidade och helt galna 24/7.

Krister är så söt som tar sig tid att göra saker, för att göra mig glad. Han är alltid så omtänksam och gullig.

Men det bästa med att fylla 20 är trots allt att man får gå på systembolaget och själv välja ut ett gott vin eller faktiskt ta de öl man är sugen på. Att man inte behöver lita på andras goda smak (som inte alltid är så god). Ja, Gröna Konsum ska bli intressant att besöka. Det blir på lördag det. -jippi-



För överigt längtar jag hem så fruktansvärt. Längtar efter min dubbelsäng, mysa med Krister före jag somnar, kissemissarna och allt annat. Hatar att inte kunna träffa Krister när jag vill. Han är trots allt både min partner och min bästa vän. Men det är bara 2 dagar kvar, sen blir det helg. Då ska jag hem till allt mitt.
Äntligen!

Tjing

Konsten att ta körkort

I måndags fyllde jag 20 år och har ännu inget körkort. För vissa är det säkert helt normalt och det var det för mig oxå innan. Men nu när jag tänkte närmare på det så kände jag mig lite patetisk. Vad har jag egentligen hållit på med som inte tagit det ännu? Hur svårt kan det vara egentligen?
Med de frågorna i mitt huvud gick jag till körskolan och bokade in mig på en intensivkurs.

Nu sitter jag här några dagar senare och förstår precis varför jag inte har orkat ta körkortet. Det är ju svårt. Så jävla svårt. Det är som att vara tillbaka i skolbänken igen. Hur i hela världen är det meningen att jag ska lära mig allt i den där boken, på nästan 400 sidor, och lära mig köra det där helveteskapet(!) på två veckor?

Och pengar kostar det! Hålet i plånboken har aldrig varit så stort. Över 12 000 ska dom ha för att man ska köra runt runt ,samtidigt som de ska säga åt en vad man ska göra under tiden. Även om jag vet att det är nödvändigt för att jag över huvud taget ska fixa det så... 12 000. HALLÅ??!! Det är ju skitmycke pengar ju!

Det är som en ond cirkel. Har du inget körkort, får du inget jobb och har du inget jobb får du inga pengar. Har du inga pengar, kan du inte ta körkortet...
Sen kommer det här jävla politiken in i bilden och *poof* så har man det ännu mindre pengar som arbetslös ungdom.

Men det är bara att bita ihop och betala. Sen får man plugga i sinne så det inte blir ännu dyrare.

Mer om mig.

Jag heter som ni kanske förstått Mli (Emmelie) och är född den 27: de november 1986. Har tillsammans med min underbara fästman Krister köpt ett hus ca 1 mil utanför Skellefteå. Där bor vi och våra 2 buskorvar till katter Tess & Puss.

 

Min älskling Krister träffade jag när jag gick skola i Burträsk på Naturbruksgymnasiet. Jag gick hästlinjen och han gick skog. Till att börja med var vi kompisar men efter lite velande blev vi tillslut tillsammans den 24: de oktober 2005. Sedan studenten har vi varit sambos och flyttat till både det ena och andra stället. Tillslut hamnade vi här bara några meter från huset jag vuxit upp i. 24 okt - 08 var det magiska datumet då vi förlovade oss ♥.

 

Just nu är jag mammaledig. I mars fick jag och sambon veta att vårt första barn är på väg. Graviditeten var både bra och dålig och förlossningen var väldigt snabb, men de 13:e november kikade vår lilla prinsessa ut. Hon fick namnet Vanessa och var helt perfekt från första stund. Nu väntar ett stort äventyr, att vara föräldrar. Som jag har längtat. Här i bloggen kan man självklart följa alla mina mammafunderingar och det vilda föräldralivet, för allt ska dokumenters så jag kommer ihåg det sen när jag blir gammal och grå :).

 

Nästan all min tid går åt till min underbara lilla familj, mina vänner och släktingar och till att läsa. Den övriga tiden använder jag till att blogga, fotografera och så intresset med stort I, inredning. Köpte min första systemkamera den 25:te augusti 2008 och sedan har det rullat på. Dock har fotointresset svalnat lite då jag skulle vilja gå en fotokurs för att utvecklas, men har varken tid eller råd just nu.


Bloggen handlar i stort sett om min vardag, mina funderingar och värderingar, vänner, familjen och allt som upprör och berör mig. Och självklart massor av foton!

Kram Mli

 



RSS 2.0