The end of 2015.

Sista dagen på året. Helt galet vad tiden går fort!
Kommer ihåg nyårsaftonen 2014 då jag och Kim tittade på varandra och sa att 2015 skulle bli vårat år. För 2014 var verkligen ingenting att hänga i granen. Och 2015 har HELT KLART varit vårat år. 
 
Några höjdpunker:
 
♥ Badrummet blev äntligen klart och en stor sten föll från våra hjärtan.
♥ Jag tog skoterkortet och jägarexamen. Heja mig!
♥ Ammarnäsresa med min far. Fiske, skoterkörning och mys.
♥ Vi förlovade oss!
♥ Sköt mig godkänd för köp av pistol.
♥ Lycka kom äntligen till oss!
♥ Vi fick veta att lilla kotten växer i magen och har fått känna sparkar och bök :).
 
 
Förutom det har det ju även gjorts mycket roligt som campande, fiske, jakt, Vanessamys och -bus, kompishäng och högtider m.m. m.m. 
Även om året inte varit genomgående bra så har det över lag varit underbart. Jag är så tacksam för att saker och ting ordnat upp sig och att vi har haft orken att ta oss igenom ångestframkallande saker som t ex badrummet. 
 
Så vad tror vi om 2016?
 
Jag hoppas att 2016 blir ett fantastiskt år med våran nya lilla familjemedlem. Det är en ständig ångest att något ska hända med våran lilla bebis och jag hoppas innerligt att det är en frisk liten krabat som kommer kika ut i april. Jag vågar inte ens skriva att jag tror någonting för jag vill inte jinxa det. Men ett nytt kapitel i vårat liv kommer det helt klart att bli, hur det än slutar :) 
 
Jag har många ambitioner för 2016 för min egen del. Att utveckla två av mina intressen det kommande året och så ska jag försöka reda ut vad jag vill göra på jobbfronten. 
 
Hur var ni för mål med 2016?
 
 

Juletid.


God jul! Kan inte förstå att det här året snart är slut. Jag och älsklingen har firat jul hos hans föräldrar. Kändes väldigt tomt utan Vanessan, men hon kommer tack och lov på söndag och då får vi rå om henne i 2 veckor! Julafton bjöd på fina julklappar , åt alldeles för mycket god mat och så blev de lite skoter och en promenad på det 😊. Somnade till Kalle Anka, har väl då ALDRIG hänt förr. Men ibland är de lite jobbigt å va gravid.



Är nu i vecka 23 (22+4 sa visst appen) och tiden går både snabbt och långsamt samtidigt. Snabbt för att det är jul osv, sakta för att de inte känns som den här graviditeten kommer nån vart. Visst har vi varit i vecka 23 i typ en månad nu??!!

Positivt just nu är att jag mår ganska bra förutom ryggen. Toppen! Blir starkare och mer tydliga sparkar men fortfarande en ganska lugn bebis.
På negativa sidan så är just ryggen. Och så är det lite trist att jag faktiskt inte känner mig lika fin som jag gjorde när jag väntade Vanessa. Nu känner jag mig mer otymplig och som en sjöko ibland. Magen växer inte så mycket just nu heller, står ganska still.




Lillans rum.

Vi har kommit överrens om att när lillebror/lillasyster kommer så ska Vanessa få byta rum. Mest för att hon ska slippa att vi springer skytteltrafik utanför hennes dörr, gråtande bebis på nätterna osv. För att alla ska få sova helt enkelt. Vanessa är helt med på det i utbyte mot att vi ska sätta tapeter i nya rummet. Så igår var jag och Vanessa till Rusta och hon fick välja tapeter helt själv. Va lite rädd att vi skulle åka därifrån med Frozen tapeter, men så blev det inte. Innan jag ens kommit till tapetavdelningen kom hon springande med en rulle hon ville ha. Hon valde jättefina tapeter, kommer bli SÅ fint!
 
 
Nu har ju Vanessa inte ro att vänta så länge utan hon ville byta NU NU NU, så i veckan ska vi börja med rummet :).

50% äventyr.

I söndags hade 50 % av graviditeten passerat. Ska jag vara ärlig är jag redan lite less, har börjat bli lite tungt å trångt (oj va jag kommer ångra dessa ord om några veckor *hehe*) och mina fogar och min rygg gör ganska ont.
 
Tjockmagen :)
 
Söndagen bjöd även på andra roliga grejer. Jag och Kim hade tänkt oss ut å sparka på våra nya sparkar så jag hade gått upp för att byta om. Då ropar Kim att vi ska skynda oss, vi ska på äventyr. Jahapp, då va de bara slita på sig paltorna då :). Vi skulle på klappjakt.
 
In i bilen och så iväg. Norran har ju klappjakt där de gömmer julklappar runt om i kommunen med små ledtrådar på deras hemsida och Kim hade kommit på var de gömt dagens. Så vi susade mot Kusfors i (alldeles för) hög fart.Klappen skulle ligga på loket i Kusfors. När vi närmade oss såg vi en kille springa mot loket och Kim kastade sig ur bilen. Värsta tävlingen ;D.
Tillslut var det Kim som haffade julklappen först.
 
 
Sjukt roligt och spännande. I paketet var det en massa smågrejer och senare har jag fått hämta ut en mössa, en kokbok, en tygpåse och ett presentkort på prenumeration på norran. :)
 

Ultraljud.

1 december åkte vi iväg till Skellefteå för ultraljud. Tror vi var ganska spända och nervösa båda två. Hur många skulle det vara? En tjej eller kille? Skulle bebisen vara frisk? Skulle vi få se volter och sparkar?
 
Det blir inte alltid riktigt som man har tänkt sig och ska sanningen fram så grät jag mest den dagen. Först grät jag på ultraljudet, det var EN sprattlig liten bebis där inne som vinkade och visade upp sig. Frisk och kry vad de kunde se. LÄTTNAD! Jag har nästan inte känt några rörelser än så länge och det förvånade hon som gjorde ultraljudet eftersom vi blev flyttade till vecka 20 och jag hade moderkakan i bakvägg. Men det är en ganska lugn bebis som inte gör så stora cirkuskonster. Sparkar inte direkt utan det är mer förflyttningar som man varken kan känna speciellt bra på insidan eller utsidan.
 
Lilla kotten ♥
 
Tycker inte skellefteå lasaretts ultraljud är speciellt bra, i den bemärkelsen att de är ganska tvära. I min lycka så glömde jag fråga om könet, när hon tog bort apparaten kom jag på mig själv och frågade. Då sa hon surt att det hade hon inte kollat efter, "to late" typ. Och då hade vi varit 30 min tidiga in på rummet, men jag antar att hon ville ta kafferast. Vi som verkligen ville veta. Så besviken gick jag ut från rummet och började nästan gråta. Inte för att hon inte sett könet utan för att jag missat att fråga och hon inte hade frågat om vi ville veta. Så jag gräta en massa den dagen för att jag var så besviken på mig själv som glömt fråga (inte för att jag tror att jag hade fått veta i alla fall), och sedan grät jag lite till för att jag hade dåligt samvete som förstörde den här fina dagen med att gnälla och gråta för både mig själv och Kim.
 
Men nu i efterhand är jag så glad och nöjd. Skit i att vi inte fick veta om de blev en lillebror eller lillasyster, det är en frisk liten bebis och tids nog får vi veta i alla fall :)


RSS 2.0