Ultraljud.

1 december åkte vi iväg till Skellefteå för ultraljud. Tror vi var ganska spända och nervösa båda två. Hur många skulle det vara? En tjej eller kille? Skulle bebisen vara frisk? Skulle vi få se volter och sparkar?
 
Det blir inte alltid riktigt som man har tänkt sig och ska sanningen fram så grät jag mest den dagen. Först grät jag på ultraljudet, det var EN sprattlig liten bebis där inne som vinkade och visade upp sig. Frisk och kry vad de kunde se. LÄTTNAD! Jag har nästan inte känt några rörelser än så länge och det förvånade hon som gjorde ultraljudet eftersom vi blev flyttade till vecka 20 och jag hade moderkakan i bakvägg. Men det är en ganska lugn bebis som inte gör så stora cirkuskonster. Sparkar inte direkt utan det är mer förflyttningar som man varken kan känna speciellt bra på insidan eller utsidan.
 
Lilla kotten ♥
 
Tycker inte skellefteå lasaretts ultraljud är speciellt bra, i den bemärkelsen att de är ganska tvära. I min lycka så glömde jag fråga om könet, när hon tog bort apparaten kom jag på mig själv och frågade. Då sa hon surt att det hade hon inte kollat efter, "to late" typ. Och då hade vi varit 30 min tidiga in på rummet, men jag antar att hon ville ta kafferast. Vi som verkligen ville veta. Så besviken gick jag ut från rummet och började nästan gråta. Inte för att hon inte sett könet utan för att jag missat att fråga och hon inte hade frågat om vi ville veta. Så jag gräta en massa den dagen för att jag var så besviken på mig själv som glömt fråga (inte för att jag tror att jag hade fått veta i alla fall), och sedan grät jag lite till för att jag hade dåligt samvete som förstörde den här fina dagen med att gnälla och gråta för både mig själv och Kim.
 
Men nu i efterhand är jag så glad och nöjd. Skit i att vi inte fick veta om de blev en lillebror eller lillasyster, det är en frisk liten bebis och tids nog får vi veta i alla fall :)

Kommentarer
Postat av: moa

asså fy fan, vissa människor har verkligen fel jobb! att dessutom dom där jäkla gravid hormonerna ställer till det gör ju att dom borde vara ännu mer eftertänksamma med hur dom uttrycker sej... jag blir fortfarande irriterad när jag tänker på vårat bemötande i lycksele när jag var gravid med grim. usch!
men skönt att allting såg bra ut <3

2015-12-10 @ 22:31:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback