Bad dreams.

 
Jag drömmer sällan mardrömmar, tack och lov för det, men i morse var det inte nådigt. Jag förstår inte hur drömmar kan bli så galet realistiska att när man vaknar tror man fortfarande att det är sant. Panik och gråten i halsen är ju inte precis det man vill starta dagen med.
 
Mina mardrömmar brukar oftast innebära att någon dör, oftast någon jag älskar, med jag drömmer även om vargar och björnar som jagar mig. Kanske skulle kolla om det finns någon drömtydning på nätet å se om det går lista ut vad det kan betyda :). Vad brukar era mardrömmar handla om?
 
 

Måndag igen.

Måndag på barnfri vecka igen. Tomt och tyst är det här på Kyrkogränd och jag vet inte riktigt var jag ska börja. Har alldeles för mycket planerat i veckan trots att jag fått alldeles för lite jobb. Och så saknar jag lillgumman, trots att hon pratar öronen av mig när hon är här :P. Har tillbringat helgen hemma hos mamma i Vallen och sedan kikade vi även in hos farsan på vägen till Urs. Alldeles för långt mellan gångerna när jag träffar mina föräldrar. Måste bli bättre!
 
Så då har jag startat ett nytt kapitel. Idag gör jag ett nytt försök på jägarexamen. Förra gången rann det ut i sanden, men den här gången är jag inte ensam och då må de nog va lättare att hålla motivationen uppe. Drar jag igång nu så borde jag vara klar veckan vi får lillvovven :).
 
Men de är inte bara det att göra i veckan. Fy bubblan som mormor skulle ha sagt. 
Visst är det roliga saker också men det som är grönmarkerat är viktigast, och så jobbar jag två dagar i veckan. Eller de kanske inte är så mycket? Vad tycker du Anette? ;)
 
Man skulle kunna tro att "Sticka klart strumporna" är en rolig post, men jag kan verkligen inte plocka upp maskor! HJÄLP någon! Helt värdelöst dålig är jag :). Det mesta på den här listan utom sista och första punkten känns ganska motig faktiskt.
 
Hade tänkt hinna in i stan i veckan också, får se när jag ska klämma in det. Jaja, ha en bra vecka allihopa! :)
 

Valpsökandet.

Känns som jag har så mycket att skriva om här att jag inte vet var jag ska börja, men jag tror jag tar det ett inlägg i taget istället för att ösa ur mig allt på en gång. :)
 
Jag har velat ha en hund i många år och nu är det äntligen dags. Kim pratade om att han ville ha hund redan när vi träffades, och i oktober förra året började vi göra seriösa planer. Det första vi skulle komma på var vilken ras vi ville ha. Vi ville ha en jakthund då Kim jagar och jag ska ta min jägarexamen så snart jag får lite tid över. En familjevänlig hund så klart. Först var det tal om en Engelsk setter, men då vi båda tycker en social jaktform är roligare blev det tillslut bestämt att det skulle bli en har-hund. Och på något sett snubblade vi över Beagle. Efter att ha läst på mycket om rasen bestämde vi oss för att det var den rätta för oss.
 
Så då var det dags att jaga rätt på en beaglekull. Lättare sagt än gjort! Vi ville så klart att den skulle ha fin stam med föräldrar som jagade bra. Och tillslut hittade vi Fredrik som skulle para sin beagletik Donna. Vi pratade mycket med honom och det klaffade väldigt bra. Men när det var dags för parning så gick det inte vägen och vi stod utan valp. Det var verkligen jobbigt och jag ska erkänna att jag grät en skvätt. Vi var så inställda på att det var här vi skulle få våran valp.
 
Så i början av mars var jakten efter valp igång igen. Det kändes väldigt motigt och vi kunde inte hitta en endaste kull som inte redan hade 20 intresserade. Men till min lycka ringde en jaktdomare från Haparanda som jag pratade med förra året och sa att han hört att det inte blev någon valp för våran del. Och han hade några kullar som skulle vara perfekt för oss, men de var i Finland. En av kullarna hade finlands finaste jaktstam och de var dessutom redan födda. Han visste inte om det fanns någon valp kvar att tinga men han tyckte vi skulle göra ett försök. Tack tack tack Sune! Min hjälte.
 
Att ringa till Finland var så otroligt jobbigt för mig. Prata engelska och dessutom nervös, var som att be mig prata japanska inför en skolklass haha. Men det gick och jag fick tag i kennelägaren. Det fanns redan intressenter på valparna men det var inte först till kvarn, så vi fick skicka in ett mail och berätta om oss själva. Det kändes som att de redan va kört och vi omöjligt kunde få en av valparna men man hoppades i alla fall.
Fantastiskt nog blev vi utvalda att få köpa en av de två tikvalparna! Ännu en gång då jag grät en skvätt :P. 
 
Vi hade sedan innan lyckats enas om ett namn, Lycka. Men valpen kom från V-kullen så de ville att hon skulle ha ett namn på V, i alla fall på papperen. Så på papperen kommer hon att heta Vår Lycka. :) Känns överkomligt.
 
 
 
 Nu väntar vi bara på att hon ska bli 15 veckor så vi får henne genom tullen. Längtar mig blå! Känns som tiden går så sjukligt sakta! Men snart är vi hundägare :)
 

Konsten att få vänner.

Då hade ett år gått sedan jag skrev här sist. Känns galet att jag inte varit in här på så länge. Har försökt starta diverse andra bloggar, men vem försöker jag lura? Det är ju trots allt här jag alltid hamnar tillslut.
 
Måste säga att jag trivs väldigt bra i Jörn. Det är verkligen ett mysigt samhälle med mycket trevliga människor. Jag var så himla rädd att jag inte skulle kunna hitta några kompisar här. Jag menar, jag är ju typ gammal, inte kommer väl jag ihåg hur man gjorde när man skaffade kompisar :P. Men jag har träffat så många fina människor här, bland annat Elon och Ella som var dom första jag lärde känna. Det är nog tack vare dom jag känner någon alls här (och tack vare Kim så klart). Elon rekommenderade mig för jobbet på fritidsgården och där har jag hittat både Vickan och Johanna. Och Ella har nog presenterat mig för alla andra :). 
 
Är så roligt att det är ett så stort gäng tjejer som umgås här. Och att jag blev inkluderad så snabbt är ju helt fantastiskt. Känns ganska unikt att ett gäng tjejer är så öppna för att släppa in nya bekantskaper, speciellt när de flesta känt varandra länge, utan fördommar eller misstänksamheter.
 
Är i alla fall oerhört tacksam över att de fått mig att känna mig så välkommen här. 
Det får mig att trivas i Jörn och känna att det är här jag vill bo. Klart att kärleken är nog, men med vänner blir det så mycket roligare!
 
Sen är inte mina vänner från BJ (before Jörn) att förglömma :). Mina fina underbara vänner som jag träffar alldeles för sällan. Jag tänkte, om alla bara flyttar hit till Jörn kan vi ju umgås jämt :P hehe. Inte? Nja, nästan så jag misstänkte det :). Men jag bollar min tid bäst jag kan, känns som jag inte hinner med hälften av det jag vill. Skulle vilja hänga med alla hela tiden, så förlåt för det! För att jag inte hör av mig mer, för att jag inte hälsar på mer och för att jag inte är där. Jag försöker komma ihåg allt å alla, men min hjärna har inte riktigt den kapaciteten, så jag gör så gott jag kan.
 
 
 


RSS 2.0