Pyssel.

Jag håller mig sysselsatt så gott det går just nu. Har blivit sjukskriven för foglossning och sömnstörningar så då gäller det att hitta på saker att göra för att inte klättra på väggarna. Dessutom är Kim i Sthlm. 

Fick just hem mitt nya kit med virknålar och så hade jag lite garn hemma. Så det blev att lära sig göra mormorsrutor. En liten bebisfilt känns som ett lagom stort projekt då jag vet att mormorsrutor kräver en del tålamod. 


Hittills har det varit riktigt roligt och gett ett lugn i denna oändliga väntan. 

Hämtade Vanessa idag och vi var en sväng på stan. Köpte porslinspennor och vita muggar från Rusta för 5 kr styck. Så när de är färdiga i diskmaskinen är det dags att börja måla :). Bilder från de kommer senare.


Förlossningstankar, 7 veckor kvar.

Precis som rubriken säger så är det 7 veckor kvar och nu börjar dom riktiga tankarna om förlossningen dra igång. Jag har gått mellan lugn och förtvivlan hittills. Nervöst och jobbigt, roligt och hoppfullt.
Med Vanessa gick det ju snabbt, alldeles för snabbt och jag hann inte riktigt vara med. Detta resulterade i en förlossningsdepp och amningen funkade inte alls. Förlossningen är väldigt suddig just nu, men det kan ju också bero på att min hjärna är mosig.
 
Känner mig nästan lite rädd för förlossningen för tillfället. Kommer ihåg att det gjorde sjukt ont, men var en mäktig upplevelse. Det känns som att det är imorgon det är dags, vilket är stressande och gör mig orolig. Är inte riktigt redo än. Men samtidigt är jag less och skulle vilja att den här lilla kotten kunde komma nu.
Känns som jag inte kommer hinna med någon smärtlindring den här gången heller, eller i värsta fall inte ens hinna in. Jag vet inte hur lång tid de kommer ta. Ska man försöka bosätta sig i stan sista veckan kanske...
 
 

För att undvika klagande.

Japp, jag skriver här väldigt sällan. Har på grund av foglossning blivit något av en klagoande och för att slippa klagoblogga så skriver jag inget alls. Är väldigt less på att vara gravid nu och jag kör med mantrat "bara 9 veckor kvar" och försöker bita ihop. Det mesta gör ont och jag hoppas på att få bli sjukskriven nu när jag ska till läkaren.
Därför är jag väldigt osocial i vardagen också. Tror i ärlighetens namn inte att Kim är så sugen på hänga med mig heller, men han har ju inget val *elakt skratt*. Hehe nää skämt och sido, lika bra att hålla sig under radarn tills man blir en normal människa igen. 

Vecka 31




RSS 2.0