Inte lyssna på det örat...



Vecka 34, tiden går så oändligt sakta. Känns som jag har så mycket tid över till att göra ingenting. Och samtidigt kan jag inte göra något för allt gör ont. Suck, nåja man får liksom gilla läget. 
När man nu sitter och inte gör så mycket så blir det en hel del media, både tv, fb, Insta, radio och annat skräp. Bara att gå in på dessa gör att jag börjar må psykiskt dåligt. Vilken hemsk värld vi lever i. Allt som hörs är en jävla massa klagande och elände. Vi äter för dåligt, vi tar hand om miljön för dåligt, vi rör oss för lite, vi skryter för mycket, vi uppfostrar våra barn för dåligt, skolan och sjukvården är värdelös, politiken är under all kritik, invandringspolitiken suger, feministerna känner sig kränkta nu igen, vi är dåliga människor och så fortsätter det i all oändlighet. För tydligen är ju allt fel nu för tiden. Jag vet inte om man ska skylla på sociala medier att folk plötsligt ska ha åsikter om precis allting? Och sällan eller aldrig är det något bra folk har att säga. Mest skuldbeläggning och klagomål. Och nej jag tycker verkligen inte att alla måste ha åsikter om precis allt precis hela tiden. Jag försöker verkligen att inte lyssna på det örat då det får mig att må dåligt. Man kan omöjligt rätta sig efter allt och öppnar man munnen så är snabbt någon där och berättar att man är dum i huvudet eller att ens åsikt är helt fel. Jag har inte orken lyssna på all skit, så vad gör man då? Fokuserar på att vara gravid och virkar lite till. Försöker att inte lyssna på det örat. För jag vet att sen när den här bebisen har kommit så kommer jag göra alla fel. Inte använda tygblöjor och då tycker alla dom värnar om miljön att man är hemsk, äta kött och ägg och då är man en vidrig människa enligt djuraktivisterna, låta barnet äta mat ur burk och då är man ju en dålig förälder för det vet ju alla, funkar inte amningen kanske man måste ta till flaskan och det vet ju alla att det är svagt "alla kan amma". Och åter igen fortsätter det i all oändlighet...


Kommentarer
Postat av: Katta

Det är alltid ett övervägande av att ta till sig eller inte. Det är så mycke info nu så man klarar ju inte av allt.

Man ska ba va stolt över vem och hur man själv är så blir det nog bäst <3 Hade ingen aning om att du hade nån depp efter V? Tyckte du verkade vara världens lyckligaste som hann med allt möjligt och gjorde allt möjligt. Själv känner jag att jag haft nära till depp nu när jag sitter fast i soffan både pga min kropp (kan fortfarande inte sitta efter 1 månad) men också för att Dio gråter direkt han inte får ligga på oss... Men jag försöker tänka att det inte alltid kommer att vara så här... Jag är så himla van att kunna göra saker och hinna med grejer och nu blev allt annorlunda - något jag inte alls var beredd på... Men det blir väl bättre som sagt ;)

Hoppas du hinner vara med mer nu under förlossningen. Jag tyckte det var sjukt fränt att vara helt med. Dock med alla bedövningar som gick att ha ;)

Lycka till <3

Svar: Tog lång tid innan jag förstod att jag faktiskt var deppig och då var de ju på med fasadfejset och låtsas att allt va prima. Men man ska nog inte skämmas och dölja så mycket. Ingen tycker om en mindre för att man visar hur man mår.

Det är väldigt mycket info just nu, sådär så man nästan inte står ut.

Hoppas på en bra förlossning den här gången, va kul att du fick en positiv upplevelse :). Det är mycket värt.
Mli Persson

2016-03-09 @ 14:37:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback