Lite om förlossningen.

Orkar inte skriva någon förlossningsberättelse eller så utan de blir några punkter bara istället 😊.
• Vi hade en student som tog hand om oss på förlossningen, hennes 45e förlossning 😊
• Nöjde mig med masken som smärtlindring eftersom jag blev nojig när jag blev tillfrågad om jag ville va annat. Konstigt, jag som skulle ha allt som fanns 😋.
• Satt på Tre kronor med 2 min mellan värkarna och försökte äta lunch. Gick sådär och personalen såg lite obekväma ut 😜.
• Olle föddes med "halsband". Navelsträngen 2 varv runt halsen löst hängande ner på bröstet. Skulle vilja veta hur lång navelsträngen va 😋.
• Hade vansinnig smärta i ryggen hela förlossningen så Kim fick stå och trycka på min svanskota. Inte kul!
• Olles hjärtljud var något höga i början av förlossningen. Så vi hann bli lite stressade.
• När allt nästan var klart och Ollemannen hade en bit av huvudet ute försvann alla värkar. Då fick jag lite panik. Fick ge värkstimulerande för att få fram den där sista värken.
• Han kom på beräknat datum. Punktlig kille 👊🏼
• Allt gick egentligen ganska smidigt men de är tur man förtränger smärtan! Hade fantastiskt stöd av Kim framför allt men också av personalen.

Idag är Olle Frans Harry 22 dagar gammal och en riktig liten drömprins. 




Lillebror

På beräknat datum, 24 april, kom äntligen lillebror till oss. 51 cm, 3715g och helt perfekt. 





Förlossningstankar.

Nu är det 1 vecka kvar. En yttig pyttig liten vecka. Hoppas så klart det ska dra igång när som helst, gärna nu 😊. 

Hittade en intressant grej på internet ikväll. Vanessa föddes nämligen i vidöppen hjässbjudning (fick just reda på att det kallas så). Alltså med pannan först och utan att rotera det sista halvvarvet så hon kom med ansiktet uppåt. Med henne gick det ju väldigt snabbt. Tydligen är det väldigt vanligt att förlossningen tar enormt lång tid när bebisarna ligger så, man brukar spricka massor och oftast slutar det med snitt. Så plötsligt känns den här förlossningen inte fullt lika hemsk. Om jag fixade en vidöppen hjässbjudning förra gången med bara två stygn och utan att de drog ut på tiden så borde jag ju fixa denna också. Man kan ju hoppas att denna kommer som den ska 😊.

Babyshower!

3 veckor kvar till beräknat och nu går de lååååångsamt. Kom ut bebis vi vill träffa dig! Är tyvärr så att jag just så pass gå in bakom ratten nu för tiden, är smidig som ett kylskåp och inga skor passar (tom fopporna är på gnällen) så jag sitter mycket hemma.

I onsdags blev jag överraskad med babyshower av Johanna, Ella, Ida, Petra och Vickan. Sådär alldeles lagom många, god mat och gott fika, lekar och fina presenter. Mysigt, intimt och inte för stojigt. Så perfekt! Har himla fina vänner måste jag säga. 💕 Nu pryder blöjtårtan badrummet uppe. Vill ju inte plocka isär den 😋. Är både chockad och glad att de vill lägga den tiden och energin på mig. Hade aldrig trott att jag skulle få en babyshower.





Bara 5 veckor kvar.

Idag är hormonerna på min sida. Känner mig ganska lugn. Vanessa har kommit hit och då känns ju livet mycket bättre 😊.  Börjar se ett ljus i tunneln äntligen, bara 5 veckor kvar till BF. Förhoppningsvis 😋. 

Kim har ännu en gång beredskap (jour), sista innan bebis kommer. Skönt å få det bortgjort, tråkigt att man knappt hinner träffas.

Vi börjar vara riktigt övervänta efter den här bebisen nu. Både jag, Kim och Vanessa 😊 
Ännu kan man roa sig med att virka, få se hur länge det är roligt. Men jag har inte så många alternativ då jag är orörlig  och har ont.  Just nu är det Vanessas filt som är i centrum. Regnbågsfilt in the making 😊




Inte lyssna på det örat...



Vecka 34, tiden går så oändligt sakta. Känns som jag har så mycket tid över till att göra ingenting. Och samtidigt kan jag inte göra något för allt gör ont. Suck, nåja man får liksom gilla läget. 
När man nu sitter och inte gör så mycket så blir det en hel del media, både tv, fb, Insta, radio och annat skräp. Bara att gå in på dessa gör att jag börjar må psykiskt dåligt. Vilken hemsk värld vi lever i. Allt som hörs är en jävla massa klagande och elände. Vi äter för dåligt, vi tar hand om miljön för dåligt, vi rör oss för lite, vi skryter för mycket, vi uppfostrar våra barn för dåligt, skolan och sjukvården är värdelös, politiken är under all kritik, invandringspolitiken suger, feministerna känner sig kränkta nu igen, vi är dåliga människor och så fortsätter det i all oändlighet. För tydligen är ju allt fel nu för tiden. Jag vet inte om man ska skylla på sociala medier att folk plötsligt ska ha åsikter om precis allting? Och sällan eller aldrig är det något bra folk har att säga. Mest skuldbeläggning och klagomål. Och nej jag tycker verkligen inte att alla måste ha åsikter om precis allt precis hela tiden. Jag försöker verkligen att inte lyssna på det örat då det får mig att må dåligt. Man kan omöjligt rätta sig efter allt och öppnar man munnen så är snabbt någon där och berättar att man är dum i huvudet eller att ens åsikt är helt fel. Jag har inte orken lyssna på all skit, så vad gör man då? Fokuserar på att vara gravid och virkar lite till. Försöker att inte lyssna på det örat. För jag vet att sen när den här bebisen har kommit så kommer jag göra alla fel. Inte använda tygblöjor och då tycker alla dom värnar om miljön att man är hemsk, äta kött och ägg och då är man en vidrig människa enligt djuraktivisterna, låta barnet äta mat ur burk och då är man ju en dålig förälder för det vet ju alla, funkar inte amningen kanske man måste ta till flaskan och det vet ju alla att det är svagt "alla kan amma". Och åter igen fortsätter det i all oändlighet...


Förlossningstankar, 7 veckor kvar.

Precis som rubriken säger så är det 7 veckor kvar och nu börjar dom riktiga tankarna om förlossningen dra igång. Jag har gått mellan lugn och förtvivlan hittills. Nervöst och jobbigt, roligt och hoppfullt.
Med Vanessa gick det ju snabbt, alldeles för snabbt och jag hann inte riktigt vara med. Detta resulterade i en förlossningsdepp och amningen funkade inte alls. Förlossningen är väldigt suddig just nu, men det kan ju också bero på att min hjärna är mosig.
 
Känner mig nästan lite rädd för förlossningen för tillfället. Kommer ihåg att det gjorde sjukt ont, men var en mäktig upplevelse. Det känns som att det är imorgon det är dags, vilket är stressande och gör mig orolig. Är inte riktigt redo än. Men samtidigt är jag less och skulle vilja att den här lilla kotten kunde komma nu.
Känns som jag inte kommer hinna med någon smärtlindring den här gången heller, eller i värsta fall inte ens hinna in. Jag vet inte hur lång tid de kommer ta. Ska man försöka bosätta sig i stan sista veckan kanske...
 
 

För att undvika klagande.

Japp, jag skriver här väldigt sällan. Har på grund av foglossning blivit något av en klagoande och för att slippa klagoblogga så skriver jag inget alls. Är väldigt less på att vara gravid nu och jag kör med mantrat "bara 9 veckor kvar" och försöker bita ihop. Det mesta gör ont och jag hoppas på att få bli sjukskriven nu när jag ska till läkaren.
Därför är jag väldigt osocial i vardagen också. Tror i ärlighetens namn inte att Kim är så sugen på hänga med mig heller, men han har ju inget val *elakt skratt*. Hehe nää skämt och sido, lika bra att hålla sig under radarn tills man blir en normal människa igen. 

Vecka 31



Juletid.


God jul! Kan inte förstå att det här året snart är slut. Jag och älsklingen har firat jul hos hans föräldrar. Kändes väldigt tomt utan Vanessan, men hon kommer tack och lov på söndag och då får vi rå om henne i 2 veckor! Julafton bjöd på fina julklappar , åt alldeles för mycket god mat och så blev de lite skoter och en promenad på det 😊. Somnade till Kalle Anka, har väl då ALDRIG hänt förr. Men ibland är de lite jobbigt å va gravid.



Är nu i vecka 23 (22+4 sa visst appen) och tiden går både snabbt och långsamt samtidigt. Snabbt för att det är jul osv, sakta för att de inte känns som den här graviditeten kommer nån vart. Visst har vi varit i vecka 23 i typ en månad nu??!!

Positivt just nu är att jag mår ganska bra förutom ryggen. Toppen! Blir starkare och mer tydliga sparkar men fortfarande en ganska lugn bebis.
På negativa sidan så är just ryggen. Och så är det lite trist att jag faktiskt inte känner mig lika fin som jag gjorde när jag väntade Vanessa. Nu känner jag mig mer otymplig och som en sjöko ibland. Magen växer inte så mycket just nu heller, står ganska still.




50% äventyr.

I söndags hade 50 % av graviditeten passerat. Ska jag vara ärlig är jag redan lite less, har börjat bli lite tungt å trångt (oj va jag kommer ångra dessa ord om några veckor *hehe*) och mina fogar och min rygg gör ganska ont.
 
Tjockmagen :)
 
Söndagen bjöd även på andra roliga grejer. Jag och Kim hade tänkt oss ut å sparka på våra nya sparkar så jag hade gått upp för att byta om. Då ropar Kim att vi ska skynda oss, vi ska på äventyr. Jahapp, då va de bara slita på sig paltorna då :). Vi skulle på klappjakt.
 
In i bilen och så iväg. Norran har ju klappjakt där de gömmer julklappar runt om i kommunen med små ledtrådar på deras hemsida och Kim hade kommit på var de gömt dagens. Så vi susade mot Kusfors i (alldeles för) hög fart.Klappen skulle ligga på loket i Kusfors. När vi närmade oss såg vi en kille springa mot loket och Kim kastade sig ur bilen. Värsta tävlingen ;D.
Tillslut var det Kim som haffade julklappen först.
 
 
Sjukt roligt och spännande. I paketet var det en massa smågrejer och senare har jag fått hämta ut en mössa, en kokbok, en tygpåse och ett presentkort på prenumeration på norran. :)
 

Ultraljud.

1 december åkte vi iväg till Skellefteå för ultraljud. Tror vi var ganska spända och nervösa båda två. Hur många skulle det vara? En tjej eller kille? Skulle bebisen vara frisk? Skulle vi få se volter och sparkar?
 
Det blir inte alltid riktigt som man har tänkt sig och ska sanningen fram så grät jag mest den dagen. Först grät jag på ultraljudet, det var EN sprattlig liten bebis där inne som vinkade och visade upp sig. Frisk och kry vad de kunde se. LÄTTNAD! Jag har nästan inte känt några rörelser än så länge och det förvånade hon som gjorde ultraljudet eftersom vi blev flyttade till vecka 20 och jag hade moderkakan i bakvägg. Men det är en ganska lugn bebis som inte gör så stora cirkuskonster. Sparkar inte direkt utan det är mer förflyttningar som man varken kan känna speciellt bra på insidan eller utsidan.
 
Lilla kotten ♥
 
Tycker inte skellefteå lasaretts ultraljud är speciellt bra, i den bemärkelsen att de är ganska tvära. I min lycka så glömde jag fråga om könet, när hon tog bort apparaten kom jag på mig själv och frågade. Då sa hon surt att det hade hon inte kollat efter, "to late" typ. Och då hade vi varit 30 min tidiga in på rummet, men jag antar att hon ville ta kafferast. Vi som verkligen ville veta. Så besviken gick jag ut från rummet och började nästan gråta. Inte för att hon inte sett könet utan för att jag missat att fråga och hon inte hade frågat om vi ville veta. Så jag gräta en massa den dagen för att jag var så besviken på mig själv som glömt fråga (inte för att jag tror att jag hade fått veta i alla fall), och sedan grät jag lite till för att jag hade dåligt samvete som förstörde den här fina dagen med att gnälla och gråta för både mig själv och Kim.
 
Men nu i efterhand är jag så glad och nöjd. Skit i att vi inte fick veta om de blev en lillebror eller lillasyster, det är en frisk liten bebis och tids nog får vi veta i alla fall :)

Trött å slut.

Oh denna ångest. Lider av att jag känner mig totalt oduglig och lat. Jag vet inte vad för produktivt jag ska göra med min tid. Alldeles för mycket tid vilas bort i soffan och jag orkar ingenting. 
Vad sjutton kan man hitta på när man inte jobbar? Några tips?

Stackars hunden har släpat mig runt promenaden idag. Tack och lov är det i alla fall fint väder.


Tanken var att jag skulle börja sy men jag får inte symaskinen att samarbeta mer än 10 cm. Otroligt irriterande. Ska byta ut den dåliga Ikeatråden så får vi se om det blir bättre. 

Idag gick vi in i vecka 19 och jag är fortfarande nojig även om jag har känt våran lilla kotte sparka en massa. Det har varit stilla i typ 2 dagar nu och genast tror jag att något är fel. Suck. Jag blir så trött på mig själv. Men det är bara 5 dagar till ultraljud så det är bara hålla ut :). 

Cravings och spekulationer.

Jag har ett par cravings som gett sig till känna. Citronvatten och citrusfrukter i allmänhet och kall oboy.


Man har även fått minska ner på portionerna. Det ryms plötsligt ingenting i magen. Oron, eller oro är väl fel ord men misstanken om tvillingar finns där i bakhuvudet. Jag känner redan nu känslan av att inte rymmas i min egen kropp. Det är trångt och fogarna bråkar. Man kan känna livmodern en bit ovanför naveln vilket känns högt. Jaja det är bara spekulationer :). Vi får ju veta på 2 veckor :).

Tiden går så fort.

Kommer ihåg att jag skrev på nyårsafton att 2015 skulle bli mitt år och jag känner verkligen att det har blivit så. Allt har ordnat upp sig, våran lilla valp är med oss och en ny liten stjärna växer i magen. Idag har vi gått in i vecka 17 och jag känner mig redan stor som ett hus. Självklart är de bara en känsla för de kommer ju bli gode mycke värre hehe :p. Men oj va vi längtar efter lillen där inne. Känns som de va igår vi fick plus på stickan och nu har det plötsligt gått 3 månader sedan dess.



Har fått kallelse till ultraljud också. Första advent ska vi få spionera på den lilla. Är jättenervös och nojig fortfarande så det kommer nog bli skönt att äntligen få se hur det står till. Hoppas allt är bra.
 

Min lilla tjej blir ju 5 år imorgon och jag kan inte förstå var tiden har tagit vägen. Igår kom första snön och vi drog en reva till lekparken :). Hon har blivit så himla stor.
 





En till liten älskling.

I april kommer ett nytt litet tillskott till familjen. Jag är både trött, tjock och mår illa men kul ska de bli. Nu i andra graviditeten känner jag att man har lite bättre koll (kanske inte så konstigt). Med Vanessa var jag inte riktigt beredd på att de faktiskt skulle komma en bebis, man visste ju det men de va som att de inte gick in. Då handlade det mycket om själva graviditeten. Den här gången längtar jag bara så otroligt mycket efter den lilla krabaten som ska komma. 
 
Vecka 16 imorgon
 
Vanessa tyckte inte de skulle bli så fränt med ett till syskon. Hon har ju redan en lillebror, de kunde väl räcka :P. Men när jag förklara att de ju faktiskt kunde bli en syster också blev hon mer positivt. Jaa vad ska man säga, om 2-3 veckor kanske vi förhoppningsvis vet :).
 
I förrgår fick jag känna dom först små sparkarna också. Har tyckt att jag kanske har känt nått tidigare, men inte varit säker. Men den här gången va de inga tvivel. Så himla skönt! Jag har varit väldigt nojig och börjat tvivla på att de ens är något där inne.
 
Tyvärr har fogarna redan börjat ge sig tillkänna och ett foglossningsbälte har inhandlats. Vet inte om de hjälper så mycket men jag hoppas att de inte blir värre.
 
Nu ska jag försöka njuta lite och inte ha så brottom. Liten kommer när den kommer. Jag önskar bara att de va snart :).
 


RSS 2.0