27 augusti smällde det!



Japp, bättre sent än aldrig. Känns fantastiskt bra att äntligen ha jägarexamen! Och jag känner mig grymt stolt över mig själv. Vi kämpade hårt för det här och nu får jag äntligen ansöka om egna vapen och börja jaga. 

Det första som ska göras är att köpa en hagelbössa. Injagningen med Lycka går sakta men säkert framåt så förhoppningsvis kanske vi får skjuta för henne i slutet av säsongen eller kanske nästa säsong. 

Lycka.

Familjelyckan, jaktlyckan, olyckan, kärt barn har många namn ;). Men nu har hon i alla fall varit hos oss i snart två veckor. Hämtningen gick jättebra och hotellet i Kuusamo var superbra, även om de va en massa Angry Birds överallt hehe. 


Är så mysigt och ibland skitjobbigt med en liten valp hemma. Inte helt olikt att ha småbarn :p. Första tiden har varit ungefär som jag tänkt mig förutom att Lycka är aningens lugnare.

Bildbomb


Vanessa är helt kär i sin lilla valp. Så roligt! Dom kommer bra överrens och är så söta med varandra :).


Valpsökandet.

Känns som jag har så mycket att skriva om här att jag inte vet var jag ska börja, men jag tror jag tar det ett inlägg i taget istället för att ösa ur mig allt på en gång. :)
 
Jag har velat ha en hund i många år och nu är det äntligen dags. Kim pratade om att han ville ha hund redan när vi träffades, och i oktober förra året började vi göra seriösa planer. Det första vi skulle komma på var vilken ras vi ville ha. Vi ville ha en jakthund då Kim jagar och jag ska ta min jägarexamen så snart jag får lite tid över. En familjevänlig hund så klart. Först var det tal om en Engelsk setter, men då vi båda tycker en social jaktform är roligare blev det tillslut bestämt att det skulle bli en har-hund. Och på något sett snubblade vi över Beagle. Efter att ha läst på mycket om rasen bestämde vi oss för att det var den rätta för oss.
 
Så då var det dags att jaga rätt på en beaglekull. Lättare sagt än gjort! Vi ville så klart att den skulle ha fin stam med föräldrar som jagade bra. Och tillslut hittade vi Fredrik som skulle para sin beagletik Donna. Vi pratade mycket med honom och det klaffade väldigt bra. Men när det var dags för parning så gick det inte vägen och vi stod utan valp. Det var verkligen jobbigt och jag ska erkänna att jag grät en skvätt. Vi var så inställda på att det var här vi skulle få våran valp.
 
Så i början av mars var jakten efter valp igång igen. Det kändes väldigt motigt och vi kunde inte hitta en endaste kull som inte redan hade 20 intresserade. Men till min lycka ringde en jaktdomare från Haparanda som jag pratade med förra året och sa att han hört att det inte blev någon valp för våran del. Och han hade några kullar som skulle vara perfekt för oss, men de var i Finland. En av kullarna hade finlands finaste jaktstam och de var dessutom redan födda. Han visste inte om det fanns någon valp kvar att tinga men han tyckte vi skulle göra ett försök. Tack tack tack Sune! Min hjälte.
 
Att ringa till Finland var så otroligt jobbigt för mig. Prata engelska och dessutom nervös, var som att be mig prata japanska inför en skolklass haha. Men det gick och jag fick tag i kennelägaren. Det fanns redan intressenter på valparna men det var inte först till kvarn, så vi fick skicka in ett mail och berätta om oss själva. Det kändes som att de redan va kört och vi omöjligt kunde få en av valparna men man hoppades i alla fall.
Fantastiskt nog blev vi utvalda att få köpa en av de två tikvalparna! Ännu en gång då jag grät en skvätt :P. 
 
Vi hade sedan innan lyckats enas om ett namn, Lycka. Men valpen kom från V-kullen så de ville att hon skulle ha ett namn på V, i alla fall på papperen. Så på papperen kommer hon att heta Vår Lycka. :) Känns överkomligt.
 
 
 
 Nu väntar vi bara på att hon ska bli 15 veckor så vi får henne genom tullen. Längtar mig blå! Känns som tiden går så sjukligt sakta! Men snart är vi hundägare :)
 


RSS 2.0