Inte längre som förr

Jag tänker inte så ofta på hur jag egentligen är. Förr var jag medveten om att jag var kul och sprallig och hade ett stort leende på läpparna större delen av dygnet. Men hur är jag nu? Självklart ler jag lika mycket och är MINST lika lycklig som jag var förr. Men jag är inte lika sprallig längre. Har liksom inte något att vara sprallig åt. Jag känner inte det där behovet av att vara omtyckt av alla längre.

Nu mera måste jag nästan påstå att det är lite löjligt som jag höll på förr i tiden. Visst var jag säkert rolig att umgås med men jag är inte säker på att jag var så sann mot mig själv. För vilken människa är glad och positiv hela tiden? Det skulle vara Z i sånna fall, och han är absolut inte normal -ler-



 

Här får ni ser med egna ögon. Ser han inte lite galen ut! -skrattar-
Z

Men visst skulle det vara skönt att vara lite störd igen. Det var trots allt en härlig känsla.
Att inte alltid bry sig om vad man gör och plocka fram den sjuka humorn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback